Under fliken ”Experiment från spädbarnsforskning” kunde vi se Professor Joe Campos’ ”visual cliff experiment”.

Vi såg ju där att om mamman såg skrämd ut fick det en helt annan effekt än om hon såg glad ut. I första fallet blev babyn rädd och vågade inte krypa ut över glasskivan. Såg mamma i stället uppmuntrande och glad ut blev den lilla tuff och modig och trygg och stack iväg ut på glaset. Vi såg hur känslig en baby kan vara för mammans känslomässiga signaler och hur förälderns mentala balans inverkar på babyns upplevelse av omgivningen.

Ett annat exempel kommer från University of Washington. Här ser man hur tydligt barnet reagerar försiktigt och avvaktande när det möts av en ilsken kommentar från en vuxen som just trätt in i rummet. Vi kan anta att två olika bilder uppstår i babyns inre värld: ”Mamma är glad. Hon stöder mig. Jag är stor och duktig!” Motsatsen: ”Mamma verkar rädd. Livet tycks vara en farlig historia.” Vi psykoanalytiker menar att människan strävar att nå lust och undvika olust. Melanie Klein föreslog att när babyn upplever ”Mamma stöder mig” så skapar hen en inre bild av den Goda Modern. Motsatta förhållanden leder till att hen skapar den Onda Modern som en inre bild.

Tänk dig ”ängel” respektive ”demon”, så får du en mer levande uppfattning om hur kraftfullt dessa bilder kan påverka psyket. Tycker du ”god”, ”ond”, ”ängel” och ”demon” beskriver en svart-vit värld? Javisst, så kan det se ut i babyns föreställningar. Det märks ju ganska lätt när man umgås med spädbarn. Ena stunden ett soligt leende, nästa stund är allting mörker och förtvivlan.

Om du tycker det låter konstigt att en baby ”resonerar” i termer av gott och ont, rekommenderar jag en film från Paul Blooms forskargrupp vid Yale University. Den visar att bebisar som deltar i olika docklek-experiment oftast föredrar ”the good guy” framför ”the mean guy”.

Vad händer i barnets utveckling om negativa erfarenheter från umgänget med föräldern samlar på sig? Låt oss först titta på ett experiment till, Still-Face-experimentet som Professor Ed Tronick vid Harvard University lanserade 1975. Det har sedan upprepats många gånger världen över. En baby är tillsammans med sin mamma. Efter en stund instrueras hon att hålla ansiktet blickstilla. Du ser själv hur snabbt babyn reagerar när den normala kommunikationen bryts. Det tar knappt en sekund innan babyn ser olycklig och stressad ut.

Nu kommer vi in på känslomässiga problem mellan mor och barn. Tronick menar att Still-Face-experimentet kan ses som en mini-depression. Han och andra forskare världen över har undersökt hur bebisar reagerar när mamma är deprimerad.

Dags prata förlossningsdepression.