Under projektets intervjuer frågade jag mig: Hur går det sen? Tillsammans med barnpsykologen och forskaren Majlis Winberg Salomonsson planerades en uppföljningsstudie vid Enheten för Barn- och Ungdomspsykiatri, Institutionen för Kvinnors och Barns Hälsa, KI. Efter att vi fått etiskt tillstånd satte vi igång oktober 2009, när spädbarnsstudiens äldsta barn fyllt 4½ år.
En 4½-åring kan prata, rita och berätta för en barnpsykolog. Bedömningarna blir därför säkrare än när de var bebisar. Jag intervjuade mamman om hur det gått sen sist med henne och relationen till barnet. Majlis WS intervjuade och testade barnet.
Även här använde vi flera mätmetoder: dels samma som i spädbarnsprojektet, dels andra instrument som behövdes nu när barnen blivit några år äldre:
- Mammans anknytning till barnet mättes i en intervju med ”Working Model of the Child Interview”.
- Barnets anknytningsmönster mättes med Story Stem Assessment Profile. Med hjälp av Playmobil-dockor fick barnet avsluta påbörjade små berättelser. Du kan läsa mer om olika anknytningstest här.
- Barnets känslomässiga utveckling mättes med Machovers teckningstest.
- Barnets kognitiva utveckling mättes med Wechsler Preschool and Primary Scale of Intelligence
På så sätt hoppades vi få en allsidig bild av barnens och mammornas utveckling.
Intervjuerna blev klara sommaren 2012. Databearbetningen avslutades i samarbete med Kimmo Sorjonen, universitetsadjunkt på Karolinska Institutet. Mammorna som gått i mor-spädbarns-analys (MIP; Mother-Infant Psychoanalytic treatment) hade lägre depressionsnivåer från det att behandlingarna avslutats tills barnen var 4½ år. Barnen hade nu högre/bättre poäng på CGAS (Children’s Global Assessment Scale), som mäter barnets allmänna funktion i relationer och vardagsfungerande. Likaså fanns det fler barn som vid en klinisk bedömning verkade fungera ”OK” i MIP-gruppen än i jämförelse-gruppen. Övriga instrument visade inga statistiska skillnader. Vi drog slutsatsen att MIP tycktes ha vissa goda långtidseffekter på mammor och barn, och att fler sådana studier behöver göras.
Här finns referenserna till de två studierna.
Winberg Salomonsson, M., Sorjonen, K., & Salomonsson, B. (2015). A long-term follow-up of a randomized controlled trial of mother–infant psychoanalytic treatment: Outcomes on the children. Infant Mental Health Journal, 36(1), 12-29.
Winberg Salomonsson, M., Sorjonen, K., & Salomonsson, B. (2015). A long-term follow-up study of a randomized controlled trial of mother-infant psychoanalytic treatment: Outcomes on mothers and interactions. Infant Mental Health Journal, 36(6), 542-555.
Det finns mycket att forska på inom det här området. Fortsätt här!