Jämsides med psykoanalys och forskning arbetar jag som konsult på Mama Mia BVC. Där finns specialist-barnsjuksköterskor med stort intresse för psykologiska frågor kring föräldraskap och barn. När de möter en mamma som är orolig i sin roll som förälder, i äktenskapet eller med sitt barn, bokar de ett besök hos mig. Vi har även handledningsmöten där vi utbyter erfarenheter, så att vi kan bli ännu bättre på att ställa upp för familjerna.
Vid första besöket brukar jag träffa, tja, det är olika. Ibland kommer mamma själv för att få andrum i ett pressat läge. Ibland kommer två nyblivna föräldrar som blivit oroliga i sitt nyvunna föräldraskap. Balansen i relationen har förändrats och de har börjat tjafsa om småsaker. Eller de funderar på skilsmässa. Eller… Ofta kommer mamman själv med spädbarnet. Hon är bekymrad över sina känslor för barnet, eller något symptom som inte tycks ha någon medicinsk förklaring. Det är i stället känslorna dem emellan som spökar.
Under första samtalet försöker jag komma fram till ”the hot spot” och vilken behandling som verkar vara bäst. ”The hot spot” är en vinkling på den aktuella situationen som leder till en djupare förståelse av mammans/pappans/babyns situation. Det handlar inte om att ställa psykiatrisk diagnos utan att föreslå en enkel formulering som beskriver en av de punkter som ömmar mest för tillfället.
Exempel: Någon har sagt till mamman att hon har en förlossningsdepression. När vi träffas märker jag i stället att relationen med maken gungar. Mamman är arg och besviken på partnern, men hon har alltid varit en ”snäll och duktig flicka”, så hon biter ihop. Känslorna kommer i stället ut som sura kommentarer, vilka han reagerar på, och så är den onda cirkeln igång. När denna ”heta punkt” väl identifierats så verkar det lämpligast att bjuda in båda föräldrarna till några gemensamma samtal. Det handlar inte om en långvarig par-terapi, snarare att hjälpa dem komma upp på spåret igen genom att sätta ord på hur de haft svårt att verkligen se den andre genom de dimridåer som ibland uppstår när en relation utsätts för påfrestning. Och att få en baby är verkligen en påfrestning för många par!
Mammans förhållande till sin egen mor kan ibland ”spöka”.
Hon kan ha gamla känslor av förbittring och en avstängd
kommunikation till mormor. Kanske tycker hon att hon
frigjort sig men nu, när hon blivit ”kollega” till sin egen mor
så är deras emotionella kontakt förstås än viktigare.
Ibland signalerar mamma att partnern är hopplös. Men jag ser
att hon mest är olycklig över kontakten med sitt barn. Kanske
märker jag också att babyn ser håglös ut när han inte når fram
till mammas ögon. Det finns alltså inga standardbehandlingar!
Ibland blir det ett rådgivande samtal, ibland parsamtal, ibland
en mer djupgående kontakt med mor och baby.
Erfarenheterna på BVC gav idén att flera psykoanalytiker skulle kunna arbeta på BVC. Det skulle, tänkte jag, leda till enklare kontaktvägar mellan föräldrar och barn å ena sidan, och BVC-sjuksköterskan och analytikern å den andra. Sjuksköterskorna skulle också få möjlighet att diskutera sina fall med analytikern, så att man kunde erbjuda bästa hjälp och öka sin kompetens. Det ledde till projektet ”Tryggare kan flera vara – Psykodynamisk handledning och konsultation på Barnavårdscentraler”. Detta har fått ett generöst stöd av Allmänna Arvsfonden och verksamheten avslutas nu. En sammanfattning av hur det organiserades och hur behandlingarna gick till har skrivits av den administrativa ledaren, leg. psykolog och psykoanalytiker Daniela Montelatici Prawitz. Du kan ladda ner den här: (broschyr_arvsfonden). En vetenskapliga utvärdering görs nu av doktorand Katarina Kornaros, under handledning av mig och professor Eva Nissen, samtliga vid Enheten för Reproduktiv Hälsa, Karolinska Institutet.
Det här arbetssättet beskrivs i boken med ungefär samma namn som det kliniska projektet. Du kan beställa den här.
Nu undrar du kanske hur jag ser på det här med att bli och vara förälder. Läs mer på fliken Föräldrar frågar.