Innan jag berättar om min egen mamma-spädbarns-forskning behöver vi reda ut – på ett allmänt plan – det här med psykoanalys och forskning.

Jag nämnde tidigare att psykoanalys också är en metod att utforska människan. Sådant gör vi analytiker dagligen tillsammans med våra patienter. Vårt utforskande är individbaserat, eftersom det ju bara gäller den människa som jag för tillfället arbetar med. Å andra sidan kan erfarenheterna generaliseras när vi analytiker utbyter erfarenheter genom böcker, handledningar, konferenser, osv. Den verksamheten har gjort att psykoanalysen tagit stora steg framåt i sin utveckling.I själva verket har analytiker initierat, eller varit aktiva i att utveckla, många behandlingsmetoder: familje-, grupp-, psykos- och barn- terapi, för att nämna några. Faktiskt designades även KBT av en psykoanalytiker, Aaron Beck.

Det finns en annan verksamhet som vi kan kalla “systematiserad forskning”. Här samlar man in data för att pröva effekten av läkemedel, operationsmetoder – eller samtalsmetoder. Patienter rekryteras på väldefinierade grunder och tilldelas behandling utifrån slumpfördelning. Resultaten av sådan forskning anses allmängiltiga, till exempel ”Metod A verkar bättre än metod B”. Problemet är att den unika människan försvinner bakom sannolikhetsberäkningarnas siffror. Men denna forskning är viktig parallellt med det dagliga utforskande som vi analytiker bedriver på våra mottagningar. Till skillnad från kvantitativ forskning bedrivs även kvalitativa studier. Har samlar forskaren in intervju-material och går igenom detta systematiskt. Syftet är att klarlägga underliggande tankebanor och uttryckssätt hos patienter och terapeuter. Man kan t.e.x. intervjua nyblivna föräldrar om hur de upplever sin situation, och sedan urskilja teman i deras berättelser, eller underliggande uppfattningar som de ger uttryck för.

På flikarna under denna rubrik kan du läsa om den del av min vardag som handlar om behandlingsforskning.

Läs vidare om forskning om mamma-spädbarn-analys.