PSYKOTERAPEUT blir man efter en cirka tre-årig utbildning med teoretiska seminarier, klinisk praktik och handledning av erfarna kollegor. Idag är nästan alla som vidareutbildar sig till psykoterapeut antingen socionom, psykolog eller läkare i grunden. I förra fliken beskrevs de olika vetenskapernas och yrkesgruppernas perspektiv på människans känslomässiga problem. Psykoterapeut-titeln är skyddad genom Socialstyrelsens legitimation. De flesta terapeuter har en huvudinriktning, till exempel PDT (psykodynamisk terapi), KBT (kognitiv beteendeterapi), existentiell terapi, IPT (interpersonell psykoterapi), familjeterapi, barnterapi…
SAMTALSBEHANDLING: En svensk förordningstext nämner ”samtalsbehandling”, ett dåligt definierat ord som inte finns på engelska. Vissa kallar sig diplomerade, certifierade, auktoriserade eller ackrediterade samtalsterapeuter, men deras verksamheter står inte under Socialstyrelsens tillsyn. Det finns alltså inget som heter ”leg. samtalsterapeut” eller ”leg. samtalsbehandlare”.
PSYKOANALYTIKER som yrke har funnits i 120 år, men titeln är inte skyddad. De flesta har gått sin cirka sexåriga utbildning i Stockholm eller Köpenhamn med teori och klinisk praktik under handledning. Båda dessa utbildningar följer regelverket i International Psychoanalytic Association. Utbildningen är alltså längre än till legitimerad psykoterapeut men leder tyvärr inte till psykoterapeut-legitimation. Därför skaffar sig dagens utbildningskandidater även psykoterapeutlegitimation. Efter avslut blir de medlemmar i Svenska Psykoanalytiska Föreningen och International Psychoanalytic Association. De åtar sig därmed att följa Psykoanalytiska Föreningens etiska regler och den etiska koden för International Psychoanalytic Association. Om du har funderingar om etiska frågor, av personliga eller andra skäl, rekommenderar jag dig att besöka Svenska Psykoanalytiska Föreningens hemsida.
PSYKOANALYSEN revolutionerade synen på hur psykiska problem kan uppstå och behandlas. Den ligger till grund för de flesta psykoterapiformer men betraktas ibland som en särling inom psykoterapin. Eftersom jag anser att den ståndpunkten inte håller måste vi först fokusera på psykoanalysen som en form av psykoterapi.