Innan jag berättar om min egen forskning behöver vi reda ut – på ett allmänt plan – det här med psykoterapi och forskning.
Jag nämnde tidigare att PDT-psykoterapi också är en metod att utforska människan. Sådant gör vi analytiker och terapeuter dagligen tillsammans med våra patienter. Vårt utforskande är individbaserat, eftersom det ju bara gäller den människa som jag för tillfället arbetar med. Å andra sidan kan erfarenheterna generaliseras när vi utbyter erfarenheter genom böcker, handledningar, konferenser, osv.
Det finns en annan verksamhet som vi kan kalla ”systematiserad forskning”. Här samlar man in data för att pröva effekten av läkemedel, operationsmetoder – eller samtalsmetoder. Patienter rekryteras på väldefinierade grunder och tilldelas behandling utifrån slumpfördelning. Resultaten av sådan forskning anses allmängiltiga, till exempel ”Metod A verkar bättre än metod B”. Problemet är att den unika människan försvinner bakom sannolikhetsberäkningarnas siffror. Men denna forskning är viktig parallellt med det dagliga utforskande som vi analytiker bedriver på våra mottagningar. Till skillnad från kvantitativ forskning bedrivs även kvalitativa studier. Har samlar forskaren in intervju-material och går igenom detta systematiskt. Syftet är att klarlägga underliggande tankebanor och uttryckssätt hos patienter och terapeuter. Man kan till exempel intervjua nyblivna föräldrar om hur de upplever sin situation, och sedan urskilja teman i deras berättelser eller underliggande uppfattningar som de ger uttryck för. Dessa forskningsstudier kan leda till rekommendationer om att en viss behandling har, eller inte har, vetenskaplig evidens. Dags att reda ut det på begreppet!
På flikarna under denna rubrik kan du läsa om den del av min vardag som handlar om behandlingsforskning.